Har inga ord... Inga ord för din handling... Har bett om ursäkt för min handling men du betedde dig som att det du gjort var okej. Känner mig kränkt, mitt privatliv är blottat och mitt förflutna är inte längre mitt förflutna. Man måste kunna se fram, man måste lita på ord som sägs. Men tilliten fanns aldrig där, än idag litar jag inte på de ord du säger.
Kom inte och säg att du tänker på mig! Du får inte tänka på mig! Så som du beskriver mig så borde du hata mig! Jag kan ge lite av det hat jag känner för mig själv, det hat som du sett till att jag fått för mig själv. Ibland undrar jag om det är ett spel, att få mig så långt ner att jag ser dig som min hjälte när du sedan kommer och vänder allting och säger att du saknar mig och tänker på mig.
Hur ska jag ta mig upp igen? Hur ska jag göra för att kunna se på mig själv igen så som jag såg mig själv innan. Glad, lycklig och inte det minsta orolig för att blotta mig. Känner stor tacksamhet för mannen i mitt huvud som inte lät dig få släggan som skulle riva min mur.
Känns som att allting är dimmigt, som att jag kanske kommer vakna snart och all denna tid som passerat egentligen endast passerat i drömmen. Undrar hur allting sett ut nu om jag faktiskt hade vaknat och det är julafton.
Någonstans så vill jag krossa dig! Så som du krossat mig. Vill bara ta på mig hornen. Men sådan är inte jag, jag är ingen elak människa. Inte enligt mig i alla fall. Men å andra sidan så är det så du ser mig så varför inte gå all in?
Varför inte säga allt som du fasar att höra, allting som du tror hänt. Jag kan ju ljuga och säga att allting som skrämmer dig är sant. Skulle jag bli tillfreds då? Nej, det vet jag att jag inte hade blivit. För stunden så hade det varit skönt att veta att även du lider för ord som jag uttalar så som jag nu lider för alla de ord som du uttalat.
Lovade att jag inte skulle skylla ifrån mig och det gör jag fortfarande inte. Tar på mig allting så du slipper lida men jag är arg! Men jag lovar dig, jag kommer inte vara bitter mot dig mer. Du kommer inte få chansen igen, så nu lättar jag den bördan från dig. Hoppas att du nu kan gå vidare när jag tar all börda och all skuld på mina axlar. En vacker dag så ska jag nog lyckas att skaka av mig allting från axlarna och börja om från början men det kommer ta tid.
Idag kom jag lite längre på ekvationen. Mitt slutgiltliga svar på den är lita inte på någon! Dom kommer att hugga sönder ryggen på dig sakta men säkert.
//Mini
med l
ite
Det är visst kanske inte så lätt ändå...