Inte alltid lätt...

Hur ska man förvänta sig att sin partner ska förstå sig på en när man själv inte vet vad som försegår?
Det fanns en tid då Lunarstorm fanns när jag skrev en väldans massa och många av inläggen signerade jag med ..:Förvirrad flicka med ett hjärta under reparation:.. Ja först så var det bara förvirrad flicka men någon gång så måste man väl lämna in det på verkstaden... Saken är den att jag lyckades laga hjärtat då efter Din död och i samband med det uppbrottet med honom. Jag fann barnens pappa och han lagade hjärtat åt mig men i slutet av sommaren 2012 så bröts allt upp och hjärtat gick sönder igen. Man kan inte laga ett hjärta hur många gånger som helst, inte efter så stora hål för lite av hålet kommer alltid att finnas där. Jag skaffade mig ett ishjärta/stenhjärta med en enorm mur i höstas för att slippa skada det igen. Jag gjorde allt för att jag fan inte skulle behöva bli sårad. Nu står jag här och vet fasiken ut eller in... Vad händer? Varför lät jag känslor komma in?? Är så förbannad på mig själv eftersom jag visste att jag inte var redo och jag visste att det inte skulle sluta bra, inte för någon. Jag är en självisk människa som lät dig känna! Jag skulle inte låtit dig känna när jag visste att jag inte var redo. Men nu är skadan skedd och hur fasiken ska jag ta mig ur detta? Åt vilket håll ska jag gå?

Inte alltid ord kan rädda. Mest förbannad är jag över att jag lät dig känna! Jag skulle stoppat dig! Nu vet jag inte hur jag ska rädda dig....