Ouppnåeligt
Jag är kär i en saga, jag letar efter ett happy ending. Denna konstanta strävan efter kärlek gör att man aldrig finner den. Alla kraven man har på den man söker gör att man ignorerar de som faktiskt kan vara bra, just för att få allting som finns på denna förbannade lista. Vad händer om man ser utanför ramen? Vad händer om man finner någon som inte alls har allt man söker, blir man besviken eller positivt överraskad över att allt är bra?
Vad händer om man slutar söka efter det ouppnåeliga? Vad händer om man släpper allt och låter sig överraskas av vad var dag har att erbjuda?
Jag är kär i en saga, en saga med ett lyckligt slut som trots allt bara är en saga.
Jag är förälskad i kärleken, en kärlek som kanske bara finns just i sagan.
Rädslan över att vara ensam vinner över rädslan av att kunna vara lycklig ensam. Nu har jag kommit till insikt, vad händer nu? Kommer jag sluta söka efter en saga som berättas för barn för att dom ska känna lycka i att alla sagor slutar lyckligt?
Än är min saga inte slut men mitt sökande måste vara. Måste lära mig att allting sker när det ska ske, inte när Jag vill att det ska ske.
//Mini
