Vakna
Alla vet att en dröm inte är för evigt.
Alla vet att en dröm endast håller i sig en kort stund. En stund där allt kan hända och man kan få vara lycklig.
Alla vet även att man vaknar upp.
En dröm är inte för evigt.
Att vakna ur en perfekt dröm kan göra ont. Att vakna ur en perfekt dröm kan ge tårar, även om vi visste att en dröm inte varar för evigt..
När man vaknat så försöker man alltid analysera drömmen, hur lycklig man var, vad som gick fel, varför man vaknade. Sällan finner man alla svar förutom att man klandrar sig själv för allt.
I en dröm där man möter sin prins och allt är perfekt så kämpar man efter uppvaknandet med att förstå varför det är borta. Men allt man gör är att klandra sig själv. I sagorna så möts prinsen och prinsessan och lever lyckliga i alla far, i sagan så är dom så lika att dom kan övervinna allt. Varför kan man inte få hitta sin prins som man delar samma känslor med, samma åsikter och samma tänk? Varför ska man hitta någon där allt bara blir fel?
Jag drömde min dröm.
Jag fann min prins att kämpa för.
Jag vaknade upp och insåg att jag kämpade för lite.
Orken försvann när jag kände att bara jag kämpade.
Orken försvann när min prins inte kämpade som jag.
Men nu har jag vaknat och jag klandrar mig själv. Jag skulle inte gett upp, jag skulle släppt in mer.
Men när hjärtat redan är brustet så vågar man inte låta det gå sönder mer.
