Meningen?
Varför är det så svårt?
Varför stannar vi när det ändå bara blir såhär? Vill så gärna att det ska vara rätt, vill så gärna att det ska funka med just dig. Du har någonting jag aldrig stött på tidigare, du har en blick som gör mig knäsvag. Aldrig förr har någon gett mig rysningar i hela kroppen av bara en enkel beröring.
Men jag bara gör fel, jag gör en höna av en fjäder och jag är så förbannat jävla svår. Önskar jag vore perfekt för Dig.
Önskar att jag enbart gav dig lycka inte sorg, önskar att jag endast fick dig att le.
Vet inte vad jag ska göra, känner mig så hjälplös med dig. Du förtjänar någon speciell, någon som aldrig sviker eller får ditt vackra leende att försvinna.
Snälla Erik, min enda Gud jag tror på, hjälp mig att bli en bättre människa. Lugnare, tryggare och stabilare.
Kan inte sluta undra varför våra vägar korsades. Är det för att vi är menade eller för att vi ska straffas för nåt vi en gång gjort? Kan inte allt lugna sig så vi kan få ta reda på det snart? Snälla låt det vara för att vi ska ta tag i all skit nu för att sedan växa starkare än någon annan.
