Rasar
Ja här är anledningen till varför jag ville vara ensam... Man ska alltid behöva ge upp en del av sig själv när man träffar någon för inte fan kan man hitta någon som accepterar hela mig. Varför kan jag inte få vara som jag är? Varför kan du inte tycka om mig som jag är? Varför kan du inte lita på mina ord? Att behöva ge upp människor som står mig nära, vad fan håller jag på med??? Är det värt det? Hur länge ska jag behöva vara någon jag inte är och hur många vänner ska jag tvingas förlora på vägen? Och hur lång tid kommer det ta mig innan jag inser vad som händer och innan jag stoppar det? Kommer jag ha förlorat allt innan jag sätter stopp för det??
//Mini
